Blindskar (Swedish, Paperback)

Utdrag: ... hand. "Endast trott," sade Alma leende och vinkade at honom att taga plats pa stolen. Nymark drog den narmare. "Kanske ni onskar hvila?" "Ert sallskap lifvar mera upp mig, tror jag." "Da kan jag sitta hos er med godt samvete." "Ni tar val inte illa upp, att jag ar sa har i min frihet?" "Det fragar ni inte pa allvar. Det var blott en liten skatt, som ni betalade at ert forra askadningssatt." "Forra " "Ja, sa sade jag. Ty utan att ni vet eller vill veta deraf, borjar ni redan frigora er derifran." Alma maste ocksa sjelf medge det. Hennes verld var ej mer densamma som forr. Hennes blickar hade natt litet langre, anat nya frestande utsigter, hvilka drogo henne till sig, fastan hon annu inte klart kunde skonja dem och inte visste om det var nagot godt eller ondt, som fran det hallet skulle mota henne; men hon brydde sig inte heller om att narmare forska derefter. Friare voro de atminstone och gladare, och med nyhetens berusning drogo de henne till sig. Timmar forfloto. De talade stundom allvarligt, stundom skamtsamt, och ofta voro skamt och allvar sa blandade, att det ena ej kunde skiljas fran det andra. Men Alma kom allt mer till den ofvertygelsen, att Nymark ej hade sin like som sallskapsmenniska. Slutligen sag Nymark helt ofverraskad pa klockan. "Half fem Och jag, som skulle ga till Lagander pa middag." "Hvad skall ni nu gora?" "Det far vara," sade Nymark skrattande, "det gor mig endast ondt, att jag har uppehallit er." "Ni har inte pa nagot satt hindrat mig. Men sjelf har ni gatt miste om ett angenamt sallskap." "Men har fatt njuta af ett annat, som ar tusen ganger angenamare." "Idel grannlater igen. Nej, ga inte annu, eftersom ni nu en gang har blifvit utan middag. Vi skola se efter hvad Maja Lisa kunde ha att bjuda oss." Det var inte sa alldeles daligt. Kottsoppa och kaldolmar. Och om de ville vanta nagra ogonblick, sa skulle hon ocksa laga en efterratt. Nymark gick...