de Vandrande Djaknarne (Swedish, Paperback)

Utdrag: ...visste de icke, men de ansago for sannolikt, att Sven masmastare piskat upp deras husbonde. Spoqvist, som var en forsiktig faltherre, uppgjorde genast den operationsplan, han ansag radligast att folja. Hans ansikte rynkade sig pa ett satt, som skulle uttrycka djupt medlidande, under det han nalkades Sven och faderligt lade sin hand pa hans axel. - Min stackars gosse, sade han, min tjanst alagger mig den sorgliga plikten att arrestera dig. Gor icke motstand, min van, ty ehuru du visserligen skulle kunna begagna dig av dina ovanliga kroppskrafter for att denna gang komma los, sa skall dock rattvisans arm forr eller senare na dig. Betank aven, vad det kostar att satta sig till motvarn mot en kronans tjansteman i hans ambetsutovning. Ror du mig i ovanlig avsikt bara med ett finger, sa far du, enligt missgarningsbalkens 18: de kapitel, umgalla det med tuhundra dalers boter eller, om du ej orkar bota, tjuguatta dygns fangelse vid vatten och brod... Saledes, fortfor Spoqvist, i det han ur den nu aterkomne Svalgrens hand emottog handklovarne, saledes inser du, att motstand blott skall forvarra saken. Jag vill for ovrigt i fortroende och for att lugna ditt hjarta saga dig (Spoqvist sankte harvid rosten till en viskning), att du, nar allt kommer till kritan, slipper undan med aderton par spo, i stallet for trettio tu, emedan din forbrytelse egentligen skett i "hastigt mod..". Mina vanner (Spoqvist hojde nu sin rost och vande sig till de i forstugan forsamlade askadarne, alltunder det han gjorde handklovarne i ordning), I sen har for edra ogon ett varnande exempel, huru det gar, da tjanaren satter sig upp mot sin husbonde. Lat det bli eder till en halsosam varnagel. Drangarne puffade varandra i sidan och gomde sig den ene bakom den andre, kanske for att dolja det intryck, Spoqvists predikan gjort pa dem. En och annan syntes bekymrad, men dessa voro sadana, som kande...