Svenska Professorer I Filosofi - Christopher Jacob Bostrom, Per Daniel Amadeus Atterbom, Benjamin Hoijer, Nils Fredrik Biberg (Swedish, Paperback)

Kalla: Wikipedia. Sidor: 25. Kapitlen: Christopher Jacob Bostrom, Per Daniel Amadeus Atterbom, Benjamin Hoijer, Nils Fredrik Biberg, Torgny T: son Segerstedt, Axel Nyblaeus, Anders Fredrik Beckman, Andreas Rydelius, Karl Reinhold Geijer, Lars Norrman, Christian Papke, Georgius Berelius, Carl Papke, Canutus Hahn, Arvid Moller, Mattias Fremling, Lars Laurel, Erland Lagerlof, Petrus Andreae Grubb, Ebbe Samuel Bring, Sven Ove Hansson, Nils Wolff Stiernberg, Lars Bergstrom, Johan Jacob Borelius, Johan Nelander, Wlodek Rabinowicz, Per Kolmark, Erik Elfvedalius, Johannes Olai Gevaliensis, Folke Tersman, Andreas Goeding, Hans Ruin d.y.. Utdrag: Christopher Jacob Bostrom, fodd 1 januari 1797 i Pitea, dod 22 mars 1866 i Uppsala, begravd i Norrlands nationsgrav pa Uppsala gamla kyrkogard, var en svensk filosof och professor. Christopher Jacob Bostrom var professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet 1842-1863 och var en av Sveriges mest beromda filosofer under 1800-talet. Han utovade ett mycket stort inflytande pa svensk filosofi fram till och med 1900-talets borjan. Inflytandet fran den bostromska skolan kom bland annat att innebara att Hegel fick forhallandevis liten betydelse for den svenska filosofin. Bostroms ideer forblev betydelsefulla fram till att de borjade kritiseras av Uppsalafilosofin - da i synnerhet genom Adolph Phalens doktorsavhandling. Den sista bostromianska professorn avgick 1930. Den bostromska skolan kallas ibland for uppsalaskolan, men denna maste da sarskiljas fran den senare uppsalaskolan med namn som Axel Hagerstrom och Adolph Phalen. Dessa uppfattade sig sta i motsatsstallning till den idealism som Bostrom stod for. Bostroms politiska askadning var konservativ. Han var bland annat motstandare till standsriksdagens avskaffande, samt foresprakare av dodsstraffet. Ifraga om dodsstraffet var Bostroms ideer om straffet i mangt och mycket lika Immanuel Kants asikter om den rattsmetafysiska balansens aterupprattande genom avrattandet av den grova f