Mor I Sutre (Swedish, Paperback)

Utdrag: ...ska di nu sag att jag slar honom? Assass, det minsta en gor, ska en skallas for elak. Assassass, sku han int' kann' han me hur det kanns? Ska det bara vara ja, det som gar och hatas? Assassass, san oratt di gor en, int' vill jag gora'n illa. Men bums si For det var jag si Och hon borjade grata, borrade ansiktet in i den slankiga lilla kroppen och grat. Hon mindes varken tid eller rum eller orsak, bara grat. Och ibland skrek hon: Int' vill jag gora'n illa. Sa blev hon ond. Ska du int' vak' nu, elaka unge skrek hon, skakade sin borda. Da horde hon bakom sig en grov, myndig stamma: Vad ar det, som forsiggar har? Hon kippade efter andan, hon tyckte att nagon slog henne i huvudet. Men skracken gjorde henne plotsligt sa klarsynt, att hon upptackte trappdorren. Strax dar bredvid skymtade en stor, svart gestalt. Hon gick pa yttersta taspetsarna utan att vackla forbi den svarta gestalten och stortade med sin borda i famn utfor trappan. Koket var tomt, men lampan vid spisen brann. Hon lade Basilius pa bordet, strok hans tinningar med ett vatt klade. Nu vaknar du, befallde hon. I trappan hordes tunga steg. Nu vaknar du, upprepade hon. Gossen slog upp ogonen, blinkade, slot dem ater. Men hon stack ett apple i hans hand. Nu ater du, befallde hon. Han slappte applet. Hon stack det ater i handen och forde till hans mun. Nu ater du, upprepade hon. Och gossen borjade langsamt gnaga pa applet. Da horde hon ater den grova stamman bakom sig: Guds fred, gastgivarmor. En storvaxt bjasse till karl steg fram ur trappmorkret, steg fram till bordet, rorde forsiktigt vid Basilius, som alltjamt langsamt och somnigt gnagde pa sitt apple. Vad ar det med den har? Svaran rasplade pa: A, han var pa vind och stal apple och jag kom over'n sa han blev lite skramd av sig - Ingenting annat, sade mannen, slog sig makligt ned i fallbanken. Efter en stund fragade han: Var det moran som ropte...