Kalla: Wikipedia. Sidor: 52. Kapitlen: Afrikanska inbordeskrig, Asiatiska inbordeskrig, Europeiska inbordeskrig, Sydamerikanska inbordeskrig, Finska inbordeskriget, Inbordeskriget i Libanon, Inbordeskriget i Sierra Leone, Inbordeskriget i Tchad, Inbordeskriget i Sri Lanka, Grevefejden, Costaricanska inbordeskriget, Inbordeskriget i Somalia, Engelska inbordeskriget, Colombiakonflikten, Konflikten i Makedonien 2001, Romerska inbordeskriget, Inbordeskriget i Nigeria, Inbordeskriget i Bangladesh, Inbordeskriget i Grekland, Kinesiska inbordeskriget, Forsta liberiska inbordeskriget, Algerietrevolten, Oninkriget, Irlandska inbordeskriget, Georgiska inbordeskriget, Osterrikiska inbordeskriget, Tuaregupproret 2007-2009, Boshinkriget, Sonderbundkriget, Andra ivorianska inbordeskriget. Utdrag: Inbordeskriget i Libanon var ett inbordeskrig med framtradande inslag av utlandsk milis som utspelades i Libanon med varierande intensitet 1975-1990. Det var ett svargripbart krig mellan olika folkgrupper och politiska partier i landet vilka ingick allianser med varandra, och med utlandska stodtrupper. Allt medan kriget pagick andrades allianserna hastigt och oforutsagbart. De inhemska parterna utgjordes av shiitiska, palestinska, maronitiska, sunnimuslimska och drusiska grupper. Mellan grupperna fanns dock oenigheter, och mot slutet av kriget hade nastan varje part varit allierad och sa smaningom forratt varje annan part atminstone en gang. Utlandska parter var framfor allt Syrien, Israel, Iran, Irak och USA. Konflikten forvarrades av demografiska forandringar, palestinska flyktingstrommar mellan 1948 och 1970, strider mellan de kristna och muslimerna, Israel-Libanon-konflikten, samt att Syrien och PLO blandade sig i. Efter en kort vapenvila 1976, genom medling av Arabforbundet, fortsatte striderna, framfor allt i sodra Libanon, som forst ockuperades av PLO, sedan av Israel. Vid krigets utbrott kunde parterna grupperas i en kristen hogerallians och en muslimsk vansterallians. Dareft...