Brittiska Dramatiker - Engelska Dramatiker, William Shakespeare, Ben Jonson, Edward de Vere, 17: E Earl AV Oxford, Harold Pinter, John Lyly (Swedish, Paperback)

Kalla: Wikipedia. Sidor: 40. Kapitlen: Engelska dramatiker, William Shakespeare, Ben Jonson, Edward de Vere, 17: e earl av Oxford, Harold Pinter, John Lyly, Anthony Hope, Christopher Marlowe, Noel Coward, Michael Frayn, John Dryden, William Congreve, Philip Massinger, John Boynton Priestley, Robert Greene, Edmund Gosse, John Fletcher, George Chapman, John Webster, Henry Fielding, William Wycherley, Frances Brooke, Thomas Kyd, Thomas Middleton, Hanif Kureishi, Thomas Dekker, Roger Boyle, 1: e earl av Orrery, Peter Shaffer, Arnold Wesker, Anthony Munday, John Ford, John Vanbrugh, Patrick Marber, John Osborne, William Davenant, Anthony Swerling, John Marston, Elizabeth Inchbald, Francis Beaumont, George Farquhar, John Drinkwater, James Shirley, Thomas Nashe, Alan Ayckbourn, Sarah Kane, Robert Bolt, George Peele, George Colman d.a., Thomas William Robertson, Colley Cibber, Christopher Fry, John Westland Marston, Aston Cockayne, Mary Golding Bright, Richard Cumberland, Patrick Hamilton, Thomas Shadwell, David Hare, Gordon Bottomley, Thomas d'Urfey, Willy Russell, Nathaniel Lee, Mark Rylance, Isaac Bickerstaffe, John Davidson, David Edgar, Rudolf Besier, Howard Brenton, John Arden, Howard Barker, Peter Barnes, Martin Crimp. Utdrag: Edward de Vere, 17: e earl av Oxford, fodd den 12 april 1550, dod den 24 juni 1604, var en elisabetansk hovman, dramatiker, poet, idrottsman och kulturmecenat. Det ar kant att han understodde minst tva skadespelartrupper, Oxford's Men och Oxford's Boys, och aven ett sallskap av musiker. Han foddes pa Castle Hedingham som aldste son till den 16: e earlen av Oxford och hans hustru Margery, fodd Golding. Oxford var en av sin tids mest inflytelserika och framstaende kulturmecenater, och under hans levnad publicerades 33 storre verk som var dedicerade till honom, bland annat skrifter om religion, filosofi, medicin och musik. Hans primara intresse var dock skonlitteraturen, och 13 romaner, antingen originalverk eller oversattningar, publicerades med